sallielundh.blogg.se

Jag vet att leendet är stelt men det beror på att jag höll upp en fet kamera över mitt ansikte och var sisådär lite ganska mycket orolig över att tappa den rakt på mig själv, för låt oss erkänna att det vore rätt så väldigt typiskt mig. Skulle inte bli förvånad om det faktiskt har hänt någon gång men isåfall har jag tyckt det varit så dumt så min hjärna förträngde det. Ändå envisas jag med att ta egobilder på detta viset. Jag tycker dessutom att jag har ett väldigt fint mönster på täcket och när man snor mammas lösögonfransar måste det liksom dokumenteras. 

Nog om det, jag kom inte hit för att babbla om varför jag ligger och flinar på ett blommigt täcke, jag tänkte berätta lite om denna blogg för detta är mitt första inlägg på den (whoopwhoop antar jag?).

 

Okej, jag har ingen aning om hur jag ska börja så jag bara sätter igång.

 

För nästan ett år sedan blev jag så otroligt orolig över att jag inte gjorde någonting. Alltså, jag hade börjat på mitt första år på gymnasiet och det rullade på bra, men samtidigt hade jag lite smått panik över att jag inte skulle hinna göra tillräckligt, så i desperation sökte jag runt på internet, hittade en sida om utbytesår i andra länder, jag svarade på några frågor och helt plötsligt hade jag fått ett mail där det stod att jag nu hade tagit första steget mot mitt utbytesår. Jaha... Det var bara att gå upp till mamma och tala om för henne att asså jag typ råkade anmäla mig till att åka iväg till UK som utbytesstudent... i ett år.

Efter mycket om och men (och en väldig massa tjat) så slutade det med att vi bestämde oss för att jag skulle få åka iväg med företaget EF. Jag har alla papper ifyllda, betalningen är klar och det enda jag inte vet om ännu är vart jag hamnar för jag har inte fått någon värdfamilj än. Men det är helt säkert att jag ska åka, eftersom allting är fixat och betalt. 

Självklart har det hänt supermycket mellan tiden då jag anmälde mig tills nu, jag vill fortfarande åka men det  känns som om det kommer bli något så otroligt svårt att vara borta från vissa människor, någonting som inte kändes så jobbigt för några månader sedan för då var den här resan så långt bort i framtiden, men nu är det bara drygt två månader kvar och jag hoppar mellan förväntningar och paniktankar, fast antar att det är normalt, haha.

 

Jag gjorde denna nya blogg för jag vill ha det så gott som helt "nytt" när jag åker iväg. Man kunde vara med och tävla genom bloggandet på EFs hemsida, men efter att ha sett alla superbraiga bloggar som är med och tävlar så tror jag att jag håller mig lite för mig själv istället, om man kan uttrycka det så. I tävlingen ville de helst att man skulle skriva på engelska, och eftersom jag skriver denna blogg mest för mina vänner här hemma i Sverige känns det inte så rätt att skriva på engelska, tror jag skulle tappa lusten lite också då, vet inte, föredrar att skriva på svenska faktiskt. 

Men ja, jag uppdaterar väl när det blir mer att berätta om UK, nu ska jag gå och lägga mig (utan lösögonfransar och läppstift) och ni får ha det bra.

 

Om jag har missat att berätta något ber jag om ursäkt, är aningen trött.

 

Godnatt!